Christin Holmström Lind:

“Sverige är inte så cirkulärt som vi gärna tror”

Cirkulär ekonomi kan inte reduceras till sortering, återvinning eller enstaka materialval. Den stora utmaningen för näringslivet ligger i affärsmodeller, design, inköp och resursanvändning från början. Det menar Christin Holmström Lind, docent i internationellt och hållbart företagande vid Uppsala universitet.

Text och bild Mia Ulin

Hållbarhetsnätverket Uppsala:2030 samlade företag, offentliga aktörer och andra samhällsbyggare kring temat Fina ord eller handling – Cirkulär ekonomi är mer än återvinning på Scandic Uppsala Nord.

Sverige har en stark självbild som hållbarhetsland. Vi är långt framme inom social hållbarhet, har en stark forskningsmiljö och ett innovativt näringsliv. Men när det gäller cirkulär ekonomi visar siffrorna något annat.

– Vi går ut med budskapet att Sverige har kommit långt i sin cirkulära omställning. Men de här siffrorna visar faktiskt någonting helt annat, säger Christin Holmström Lind.

Hon är docent i internationellt och hållbart företagande och har forskat om hållbarhet i 15 år. På Uppsala:2030:s event satte hon in Sveriges omställning i ett globalt och europeiskt sammanhang.

Globalt är utvecklingen långt ifrån tillräcklig. Cirkulariteten ligger på cirka 7,2 procent och 90 procent av världens materialflöden är fortfarande linjära: vi producerar, använder och slänger. Användningen av jungfruliga material har passerat 100 miljarder ton per år – en tredubbling på 50 år.

I EU ser det bättre ut på pappret. Här finns starka politiska ambitioner och ett omfattande regelverk, inte minst genom Circular Economy Action Plan. Men även där går utvecklingen långsamt. Den cirkulära materialanvändningen ligger på 11,5 procent, och målet att dubbla nivån till 2030 framstår som svårt att nå.

Sveriges siffra sticker ut ännu mer: 3,4 procent.

Det betyder inte, betonar Holmström Lind, att Sverige är ”sämst”. En viktig förklaring är vår omfattande materialutvinning, framför allt från gruvindustrin. Mycket material binds också under lång tid i byggnader och infrastruktur. Dessutom ingår biomassa bara i cirkularitetsindexet om den kan visas ingå i ett slutet kretslopp.

Men siffran är ändå viktig.

– Jag vill inte vara någon domedagsprofet. Det är klart att vi gör jättemycket. Men jag tror att det är bra att ha det här i bakhuvudet när vi pratar om den cirkulära omställningen.

Den svenska paradoxen är att vi är bra på mycket av det som ofta förknippas med cirkularitet: återbruk, reparation och återvinning. Samtidigt har vi ett mycket högt materiellt fotavtryck – 23,7 ton per person. För en hållbar framtid talar man om cirka åtta ton per person.

– Vi har en extrem konsumtion i Sverige, säger hon.

För hållbarhetsledare och företagsledare innebär det att cirkulär ekonomi inte kan reduceras till sortering, återvinning eller enstaka materialval. Den stora utmaningen ligger i affärsmodeller, design, inköp och resursanvändning från början.

Byggindustrin står för en tredjedel av allt avfall i Sverige och blir därför central i omställningen. Här finns mycket arbete kring återbruk, men flaskhalsen är fortfarande att öka andelen återbruk när vi bygger nytt. Fordonsindustrin har kommit längre i arbetet med design för cirkularitet och cirkulära tjänster. Inom handel och hotell finns fortfarande mycket att göra, särskilt kring cirkulära affärsmodeller, avfall och matsvinn.

Samtidigt finns tydliga styrkor att bygga vidare på. Avfallsvolymen har minskat med 39 kilo per person på tre år. Sverige är en kunskaps- och innovationsnation, med stark forskning och ett näringsliv som kan driva utvecklingen framåt.

– Det är här ni kommer in. Vi ska utnyttja att vi har en stark forskningsmiljö och ett väldigt innovativt näringsliv. Alla ni som sitter här är en del av det här, säger Christin Holmström Lind.

Hennes slutsats är inte att Sverige ska tappa modet, utan att vi behöver utgå från verkligheten.

– Så här ser det ut, och det här är det vi behöver ta avstamp i.

Mia Ulin är frilansskribent med uppdrag att sprida innehållet i föreläsningarna. Eventen transkriberas och finns att läsa i sin helhet.