Att säga vad man tycker kan kosta jobbet

Att framföra kritik på arbetsplatsen är inte självklart – inte ens för erfarna chefer. En undersökning från 2025 visar att tystnad ofta är ett medvetet val, grundat i oro för konsekvenser.

Text & bild Mia Ulin

På Uppsala:2030:s event Vågar vi säga vad vi tycker – och vad kostar det att låta bli? lyfte Lotta Ekstedt, chefredaktör för Chefen i fokus, en fråga som går rakt in i arbetsmiljön: varför väljer så många chefer att tiga?

Lotta Ekstedt presenterar resultaten från en granskning som Chefen i fokus genomförde under 2025. Bakgrunden är enkel – och oroande.

– Vi märkte att chefer vi intervjuade ofta ville vara anonyma.

Det väckte en misstanke. Handlar det om lojalitet? Eller om något djupare – en kultur där det är förenat med risk att säga ifrån?

För att ta reda på det skickades en enkät ut till 5 000 chefer. 500 svarade. Resultaten bekräftar en bild som även forskningen pekar mot.

Tystnaden är inte undantag – den är regel
20 procent av cheferna uppger att de aldrig eller bara sällan framför kritik mot sin arbetsgivare. 70 procent har någon gång avstått – av oro för konsekvenser.Och det är inte oerfarna röster.

– Många har varit chefer i över tio år. Det är ju de som man tänker borde känna sig trygga att säga vad de tycker.

En kalkyl – inte en slump
Bakom tystnaden finns en tydlig kalkyl.Cheferna väger risker: jobbet, lönen, relationerna, framtiden. De oroar sig för att bli utfrysta, förbigångna eller i värsta fall av med sina tjänster.Och det stannar inte vid oro.

Nästan varannan chef uppger att de har drabbats – eller misstänker att de har drabbats – av negativa konsekvenser efter att ha framfört kritik. Det kan handla om att bli omplacerad, fråntagen ansvar, negligerad – eller att till slut tvingas bort.

När kritik blir farligt
Ett av fallen som lyfts i granskningen handlar om en chef i en kommun som kritiserade sin arbetsgivare. Det slutade med att personen förlorade sitt jobb efter en uppgörelse med facket.

Gränsen mellan kritik och illojalitet visar sig vara långt ifrån självklar i praktiken.

– Det här är inte särskilt upplyftande, men desto viktigare att det kommer fram, både för demokratin och för arbetsmiljön.

En fråga utan enkla svar
Samtidigt finns det en osäkerhet i materialet. Svaren bygger på chefernas egna upplevelser.

– En del får man säkert ta med en nypa salt. Men en del blir också faktiskt straffade.

Det gör bilden mer komplex. Tystnad kan handla om rädsla – men också om konflikter, relationer och hur kritik framförs.

Inte bara ett chefsproblem
Även om undersökningen gäller chefer pekar tidigare studier på att situationen är minst lika utmanande för medarbetare.Tystnad visar sig inte vara ett individuellt problem – utan en fråga om arbetsplatsens kultur.

Det som faktiskt gör skillnad
När Lotta Ekstedt avslutar sin föreläsning landar hon i det som ändå går att påverka.Inte fler system. Inte fler dokument. Utan hur människor beter sig mot varandra i vardagen.

Cheferna själva lyfter vad som gör skillnad:

• att obekväma åsikter uppmuntras

• att fler involveras i beslut

• att kunskap om rättigheter sprids

•  att kommunikationen inte begränsas

• att misstag används för lärande

Det handlar i grunden om arbetsmiljö. Om det upplevs som riskfritt att säga vad man tycker – då ökar också chansen att någon gör det.

Mia Ulin är frilansskribent med uppdrag att sprida innehållet i föreläsningarna. Eventen transkriberas och finns att läsa i sin helhet.