När samtalet hårdnar blir teatern viktigare
Hållbar omställning handlar
inte bara om beslut, strategier och affärsmodeller. Den handlar också om hur vi
förstår varandra. I ett mer polariserat samhällsklimat får teatern en särskild
roll, menar Rikard Lekander, teaterdirektör på Uppsala Stadsteater.
Text och bild: Mia Ulin
När Uppsala:2030
samlade företag, offentliga aktörer och andra samhällsbyggare kring temat Vågar
vi säga vad vi tycker – och vad kostar det att låta bli? blev teatern inte
bara platsen för samtalet. Den blev också en del av svaret
Den 6 mars hade Vi är Orlando
urpremiär på Uppsala Stadsteater – en dokumentär pjäs byggd på Johan Hiltons
bok om terrordådet mot gayklubben Pulse i Orlando, där 49 människor mördades.
För Rikard Lekander var valet av föreställning självklart.
– Man försöker alltid som
teaterchef ha ett finger i luften kring vad som är relevant att berätta för sin
publik. Det här är ett dokumentärt drama, helt i vår tid. Vi lever i ett
hårdnat klimat, inte minst kring HBTQ-rättigheter. Då känns det viktigt att vi
som teater också kan ge röst åt detta, säger han.
En arena för
samhällsreflektion
För ledare som arbetar med hållbar omställning kan teater vid första
anblicken kännas långt från vardagens beslut om investeringar,
kompetensförsörjning, klimatmål och förändringsledning. Men Lekander pekar på
något som ofta glöms bort i omställningsarbetet: att hållbarhet också kräver
mänsklig mognad.
Vi är Orlando bygger på
ett stort antal intervjuer med överlevande, anhöriga, sjukvårdspersonal och
andra som på olika sätt drabbades av dådet. Resultatet är inte bara en
berättelse om våld, utan också om hur ett samhälle reagerar när det värsta
inträffar.
– Förutom det hemska finns också
hoppet där. Hur ett samhälle går samman, hur vi kan bearbeta tragedier, hur vi
skapar hopp och medmänsklighet när något sådant här händer. Det är en viktig
berättelse ur många aspekter, säger Rikard Lekander.
Perspektivet sträcker sig bortom
scenen. Verklig hållbar omställning sker inte i ett vakuum, utan i
organisationer och samhällen där tillit, lyssnande och mod blir avgörande.
Psykologisk trygghet och
kreativitet hänger ihop
På Uppsala Stadsteater arbetar
man aktivt med psykologisk trygghet, berättar Rikard Lekander. För honom är det
en förutsättning för kvalitet.
– Psykologisk trygghet är
väldigt tätt förknippat med kreativitet. Vi pratar mycket om hur vi kan skapa
ett klimat där vi vågar göra misstag och där det också är okej. Det är då vi
faktiskt kan göra bättre konst. Börjar vi bara söka resultat och göra rätt hela
tiden, då blir det väldigt tråkigt och det blir ingen bra teater.
Det resonemanget känns igen i
många företag som försöker driva innovation, cirkulär utveckling eller nya
hållbara affärsmodeller. Organisationer som inte tillåter misstag får sällan
heller modiga idéer. Därför blir psykologisk trygghet inte bara en HR-fråga,
utan en strategisk fråga för verksamhetens utveckling.
När samhället polariseras
blir kulturens roll viktigareLekander ser också en bredare demokratisk dimension i teaterns uppdrag. I
en tid där sociala medier, mediedrev och förenklade konfliktytor driver fram
polarisering menar han att kulturinstitutioner har ett särskilt ansvar.
– Min roll och teaterns roll är
att kunna bjuda på gråskalor, att kunna bjuda på komplexitet, och inte på de
här djupa dikena av polarisering som vi tyvärr ser mer och mer av.
Han lyfter också fram vikten av
att stå fast vid yttrandefrihetens principer när det blåser kring kulturens
innehåll.
– Man måste hela tiden prata om
vad yttrandefrihet är när det kommer till konst och kultur. Det får inte ske
omedvetet.
Det kräver inte bara
handlingskraft, utan också förmåga att hålla flera perspektiv levande
samtidigt. Att stå ut med friktion. Att våga lyssna på röster som inte alltid
bekräftar den egna världsbilden. I ett sådant klimat blir kultur inte ett
avbrott från verkligheten, utan ett sätt att förstå den bättre.
En teater byggd för samtalUppsala Stadsteater är också fysiskt utformad för möten. Till skillnad från
många andra teatrar delar flera scener samma foajé. Det betyder att besökare
från olika föreställningar möts i samma rum – oavsett om de just sett en
komedi, en musikal eller ett politiskt drama.
Det skapar en ovanlig möjlighet
till samtal över generationer, erfarenheter och perspektiv.
I en tid där mycket av det
offentliga samtalet sker i separata flöden och åsiktsgemenskaper är sådana
gemensamma rum inte självklara
Teatern som friskvård för
själenNär Rikard Lekander får frågan varför vi borde gå mer på teater svarar han
med en formulering som fångar kulturens kanske mest underskattade värde:
– Det handlar inte bara om att
bygga muskler fysiskt, friskvård kan också vara mental och själslig träning.
Där är teatern det bästa gymmet.
Det är en bild som stannar kvar.
För långsiktig hållbarhet kräver mer än styrsystem och strategier. Den kräver
människor som orkar känna, tänka, lyssna och stå kvar när frågorna blir svåra.
Därför är svaret på frågan
kanske enklare än det först låter: Ledare engagerad i den hållbara
omställningen ska gå på teater därför att hållbarhet i grunden också är en
fråga om människosyn
Mia Ulin är frilansskribent med uppdrag att sprida
innehållet i föreläsningarna.
Läs hela samtalet mellan Rekard Lekander, Henrik Wiman och Pia Anderson här>>
